Nu var det bra länge sedan jag skrev något här. Det beror på många saker. Framförallt på att jag tidigare mest skrivit mer av politiska kommentarer. Ja och en och annan mer it relaterad text har det blivit.

Att jag tidigare mest kommit att skriva politiska saker beror på att jag är en starkt samhällsengagerad person, som tycker mycket och gillar att uttrycka det. Att skriva här var från början delvis tänkt att vara en plattform för att skapa förändring.

Men mitt politiska engagemang har de senaste åren minskat stadigt och sträcker sig idag i princip inte till mer än att jag, ännu, är medlem i det socialdemokratiska partiet.

Jag har åsikter, många dessutom, om politik. Men som heltids arbetande, just nu föräldraledig, förälder till två små barn har det av flera skäl blivit politiken som jag dragit ner på.

Det främsta skälet är så klart att jag är en mycket kritisk socialdemokrat. Andra skäl är också att det fungerar sådär att ha karriärambitioner i yrkeslivet och samtidigt lägga tid på politik, i vart fall i min nuvarande livssituation.

Att det sedan också är så att vara en aktiv politisk person för med sig att man hamnar i politiska diskussioner med kollegor, arbetsgivare och även kunder är ett problem, speciellt som att många av dessa ofta är mer borgerligt lagda. Men detta har jag klarat av att hantera bra genom åren tycker jag. Krasst kan jag konstatera att om det någon gång skulle ligga mig i fatet att jag har en annan åsikt än den jag arbetar med, eller för – ja låt då så vara. Så vitt jag vet har det inte hänt ännu. Möjligen har jag missat att bli headhuntad till någon trevlig tjänst – men då är jag lyckligt ovetandes.

Till detta hör att jag aldrig sett politik som min huvudsakliga sysselsättning. Men partipolitik fungerar så att det är väldigt lätt att slukas upp, och spendera mycket tid på det. När man då som jag tillhör de som är mycket kritisk till hur det fungerar är det ytterligare svårt att hålla sin roll tydlig och klar.

Jag har som politisk bakgrund en socialistisk vänster, eller med andra ord en marxistisk utgångspunkt. Det är för många en otydlig etikett, som måste förklaras. Det gör jag gärna, men inte i detta inlägg mer än kort: För mig betyder det att jag anammat Marx historiematerialistiska och dialektiska samhällssyn. För mig är det också likhetstecken med att i grunden vara hummanist och självklart är jag demokrat. Jag har varit tydlig i alla år med att jag anser att makten bör föras så lång ner man kan. Att (S) partiapparaten är byråkratiserad och att arbetarklassen måste vara den kraft som kontrollerar (arbetarnas) partiet. Jag tror att alla individer har en förmåga som är så otroligt mycket större än vad vårt nuvarande samhälle ger utrymme för.

I praktiken är det dock allt för lätt att själv bli en del av ett rullande maskineri. Även ganska radikala och för en del obekväma åsikter är accepterade så länge de inte hotar att i praktiken skapa förändring.

Att jag dessutom är en av de som, anser mig, klara av att hantera att vi idag lever i en kapitalistisk värld och att det faktiskt finns en verklighet utanför mötesrummen är en annan orsak till att jag nu lagt den mer aktiva delen av politiken på hyllan. Allt för många i socialdemokraterna har en tillväxtfientlig och bakåtsträvande inställning. Jag är framtidsoptimist och tror att utveckling och teknik kan och kommer att kunna lösa de problem vi står inför idag. Självklart måste vi leva i balans med natur och omvärld – men för mig är det inte alls detsamma som att bygga hus av enbart trä och lera och klä mig i hennafärgade linnkläder och äta närodlat.

Jag konstaterar att min politiska övertygelse är att världen vore bättre om den var mer demokratisk, och om vi istället hade företag som kontrollerades av de som arbetar där. I ett annat ekonomiskt system skulle produktionen ske för att tillfredställa folks behov, istället för att bara syfta till att maximera vinsterna till ägarna. Industriell produktion skulle kunna bli i balans med natur och tekniska landvinningar skulle användas för att skapa tillväxt och ge ekonomiskt utrymme för alla att leva bättre liv. Istället för marknadens fullständiga kaos och oordning, skulle vetenskap och planering driva samhället framåt.

I realiteten är det dock så att vi nu har ett ekonomiskt system, och dess mekanismer för världens befolkning kan man tycka illa om. Detta system måste jag i mitt aktiva yrkesliv förhålla mig till. Jag är i detta inte något annat än en, förhoppningsvis duktig, och mycket effektiv mervärdesproducent. Men vid de tillfälle då jag kan påtalar jag vilka alternativ och valmöjligheter som finns och föredrar och förordar då alltid det alternativ som är demokratiskt och skapar mest nytta för största möjliga antal.

Min politiska inställning påverkar alltså så klart vad och hur jag gör saker. Jag kan bara konstatera att vi som förstår hur samhälle, teknik, utveckling, ekonomi och politik fungerar har ju en helt annan möjlighet att göra saker rätt – även ur företagsmässiga perspektiv, där affärsnytta och vinstmaximering ofta står högst på dagordningen. Som projektledare är alltid målet att leverera ett projekt, enligt överenskommen tidplan, inom budget och med rätt kvalitet.

Som avslutning kan jag konstatera att jag kanske skriver lite mer här nu framöver, men det kommer helt säkert att bli mer ”personliga saker” så som träning och annat som då kanske mer ger domänen karraktär av personlig logg.